Fraktfartyget som hem?
Hem är ett affektivt begrepp med känslor av tillhörighet i fokus. Inom antropologin har det länge diskuterats vad ‘hem’ innebär och hur det hör ihop med tillhörighet, samhörighet och identitet. Fartyget som hem problematiserar detta begrepp eftersom det också är en arbetsplats från vilken arbetarna inte kan gå hem till sina familjer vid dagens slut. De är istället isolerade till havs under långa perioder och måste leva, dvs. arbeta, äta, sova, och socialisera, tillsammans med människor som annars hade varit främlingar. Detta suddar ut gränserna mellan hem och arbetsplats, hemma och bortavarande (home and away), och “dwelling and travelling” (Clifford 1997). Hemmet som en plats av samhörighet och gemenskap kompliceras vidare av att dagens besättningar ofta består av olika nationaliteter med ojämlika kontrakt, rättigheter och förmåner.
Baserat på deltagande observation ombord ett flertal olika fraktfartyg diskuterar jag varför vissa i besättningen ser fartyget som ett hem och andra inte, hur detta är kopplat till globala ekonomiska och politiska förändringar inom sjöfartsindustrin, samt vilka handlingar (materiella, sociala, diskursiva) olika besättningsmedlemmar använder sig av för att känna sig hemma ombord. Jag föreslår att olikheterna i hur besättningsmedlemmarna skapar känslomässiga relationer till fartyget som hem påverkas av ojämlikheter i kontrakt, arbetsvillkor och medborgarskap.
Sjarken som flytende arbeidsplass og hjem.
Det kan argumenteres for at sjarken både som metafor og sosial arena har mange betydninger. Den er et spesielt hjem, en egenartet arbeidsplass, et særegent bevegelig og flertydig (hjem)sted. Presentasjonen refererer til etnografisk materiale innsamlet gjennom 16 måneder med deltakende observasjon i et nordnorsk fiskeribasert lokalsamfunn og om bord i flere ca.10 til 15meter lange fiskefartøy. Siste opphold var under Lofotfisket mars 2019, et gjenbesøk etter en feltarbeidspause på ni år. Fokus er hvordan fiskerne omtaler sjarken, beveger seg i dens forskjellige rom enten de er på havet eller ligger til kai. Som Gullestad (f.eks Kitchen Table Society og The Art of Social Relations), er jeg er opptatt av individuelle og aldersrelaterte konnotasjoner og væremåter i hvordan sjarkene innredes som hjem, omtales og oppfattes av besøkende.
Sjarken er interessant av flere grunner. Kontekstuelle skiller mellom hjem og arbeidsplass er viktig for fiskerne. Skillene knyttes til følelser, settinger og kulturelle samhandlingsregler. Slik kan de fremstå som flytende i noen sammenhenger, og absolutte i andre. I havn, etter lossing, eller når det er landligge er sjarkens indre rom et hjem, dekket er flertydig, men representerer også inngangen til hjemmet.
Hjem symboliserer ofte trygghet, harmoni og fast lokalisering. Sjarken som hjem omfattes av mange av de samme konnotasjonene. Deltakende observasjon gjør det mulig å komme realitetene nær. Hjem oppleves ikke alltid som de omtales: trygge og harmoniske uten konflikter, hverken på land eller sjø. Allikevel fremstilles gode hjem som idealet og det normale. Det kan argumenters med at en sjark med rykte som et dårlig hjem fort vil få problemer med å holdes flytende. Det er kanskje en av årsakene til at konflikter om bord sjelden lever lenge, stoppes før det blir livsfarlig å være hjemme, spesielt der hjemmet også er en arbeidsplass på gyngende grunn.